The following article was first published in Swedish on 16th April 2007 in the University of Gothenburg’s Journal. This post brings you the English translation of the article, followed by the article in Swedish. The article in Swedish can also be accessed via GU Journalen.
Photo: Steven Grindrod.
I’m a Singapore citizen and a research student with the department of Linguistics at Gothenburg Univeristy. When I arrived a few years ago, it was no small cultural shock that I experienced. While I generally found Swedes to be a warm, helpful and friendly bunch, it didn’t help that I still felt completely isolated. I didn’t understand the language and the various social activities I attended inherently contained values and codes that were unlike my own and what I was used to.
Compared to Sweden, Singapore is fairly conservative. It was only a generation ago that arranged marriages were the norm and the concept of sambo or living together without getting married for all practical purposes is still unheard of. A Chinese girlfriend of mine had a magistrate marriage ceremony in Singapore and thereafter, both husband and wife returned to their respective parents’ place to live. They only moved in together after the traditional Chinese wedding ceremony was conducted a year later.
Graffiti is unthinkable. The competition between organizations and individuals is also tougher in Singapore. Delivery is calculated within the hour rather than days in between and it is not unusual to call after office hours and still get excellent customer service. The public transport system is clean and efficient, with trains arriving every three minutes during peak hours.
About a week ago, I was invited to an international student / researcher reception held at City Hall with the Mayor of Gothenburg as host. It was interesting to have met so many people who were like myself, non-natives of Sweden and who came from various cultural backgrounds.
A French researcher I met that evening said that on his part, he would rather not get to know a country, its culture and its people prior to working / living in that country. This is so that he doesn’t get a coloured vision of the country and he could begin getting to know the different culture without bias.
That was an interesting point of view. In part because it didn’t quite par with my experiences on getting to and living in Sweden and in part, it was my area of research interest. I research Swedish leaders of Swedish owned organizations in Singapore and how thier experiences with the local culture influences / affects their leadership style.
In the way that fish are quite unaware of the water in which it swims, I believe Swedes in general don’t seem aware of Swedish idiosyncracies from the eyes of a foreigner and I’m not talking about snaps, hard bread and small little pigs that run around the Midsummer Pole come Midsummer. It’s much more subtle than that, such as implicit status symbols, hidden hierarchies, politally correct feminism, consensus seeking behaviour etc.
But look at it however, from a Swede who is now in a new culture, in some part of the world away from Sweden. It would be someone deemed to have leadership skills, whose job is to establish and steer a Swedish based organization abroad. They would have the pressing job of performing from day one and thier appointment in the foreign country is costing the organization in terms of salary and benefits. They are the best man for the job and the fate of the organization overseas is in their hands.
If that place were to be Singapore for example, everything would have been clean and tidy. Any season other than warm weather with or without rain, does not occur. The people are effective and friendly but the laws, social, family and organizationnal orientations are different. A congregation of over ten persons in public is forbidden and nobody laughs about the chewing gum ban. The land is multi-religious and religion is taken seriously. You can’t seem to order food from the local hawker center and people might be horrified at your table manners. There are social taboos not to be spoken of or referred to. Status symbols are a mystery. Everyone seems polite enough and they smile a lot but at the same time, you wonder why it is that what you want done just doesn’t get done even when the answer was yes when you asked.
My point with this not that we should stay home and not venture overseas and not even try to understand the different cultures abroad, but rather to point out that it is important for us to recognize the different nuances between cultures, which is much more than theatre, song and dance. There are institutions, the law, the passions of the people and fundamental values and beliefs in which we, with all our hearts, are convinced that is Truth, given by God, Allah, Brahma, Hunab Ku, Viracocha or Tom Cruise.
As a tourist, we perhaps can afford to explore unbiased and call the reception when we need help, but if the aim is to work with others in a different culture, we’ll need to be aware that there exist different understandings of what is real for others, what makes their morals, their truths and what is right for Them and understand their ambitions.
I believe if more resources were allocated to the study, understanding and respect of different cultures, there is much to be gained for all involved.
My hope is that my research will be a small contribution to this end and that it will help towards a deeper understanding of cultural differences.
Article in Swedish
GUJ 2-07 Min åsikt: Den svenska kulturen är annorlunda
Jag är singaporiansk medborgare och forskarstudent vid institutionen för lingvistik vid Göteborgs universitet. När jag anlände till Sverige för några år sedan, innebar första året en betydande kulturell omställning. Jag fann svenskar i allmänhet trevliga, uppriktiga och hjälpsamma men kände mig ändå isolerad. Jag förstod inte språket och olika sociala aktiviteter gav inte mycket då värderingar och koder i umgänget var annorlunda än de jag var van vid.
Jämfört med Sverige är Singapore traditionellt och konservativt. Bara för en generation sedan var arrangerade äktenskap en norm och begreppet sambo existerar praktiskt taget inte. En kinesisk väninna till mig gifte sig borgerligt och de båda åkte därefter hem till sina respektive föräldrar tills ett traditionellt bröllop också hade avhållits, ett år senare.
Klotter är otänkbart. Konkurrensen i Singapore mellan företag och individer är också hårdare – om allt. Leveranstid räknas i timmar och man kan ringa nästan vilket företag som helst dygnet runt och räkna med att någon svarar. Spårvagnar och tunnelbanor är rena och går var tredje minut.
För en tid sedan var jag inbjuden till en mottagning för internationella forskarstudenter här i Sverige. Det var intressant att utbyta tankar med andra som upplevt samma kulturella omställning som jag.
En fransk forskare sade att han för sin del föredrog att inte veta någonting alls i förväg om ett nytt land han skulle arbeta i; på så sätt, hävdade han, möter man det nya landet utan förutfattade meningar och kan efter hand själv lära sig hur saker och ting fungerar.
Detta var en ny och oväntad synpunkt för mig. Dels för att det inte stämde med mina egna erfarenheter, dels för att detta på sätt och vis är mitt eget forskningsområde. Det jag forskar i är svenska chefer vid svenskägda organisationer i Singapore, och hur dessa hanterar sina möten med lokal kultur och företagsledarstil.
På samma sätt som en fisk inte är medveten om vatten tror jag inte svenskar i gemen förstår hur underligt Sverige är i en främlings ögon, och jag syftar inte på nubbe, knäckebröd och små grisarna kring midsommarstången. Det är mycket subtilare än så, med inverterade statussymboler, dolda hierarkier, politiskt korrekt feminism och samrådsbaserade organisationsformer med mera.
Emellertid, tänk nu på detta med en utlandsplacerad svensk chefs ögon. Denne är utsänd med uppdraget att leda en svenskägd organisation någonstans i världen. Han eller hon förväntas leverera resultat från dag ett, kostar sitt företag en smärre förmögenhet i lön och utlandstraktamente och har sin karriär och sitt företags framtid helt och hållet i sina egna händer.
Om detta var du, och landet Singapore, skulle du i mötet med denna kultur finna allt rent och prydligt. Några årstider – annat än varmt väder med eller utan regn – förekommer inte. Folk i allmänhet är effektiva och vänliga, men lagar, sociala, organisatoriska och familjemässiga värderingar är annorlunda. Folksamlingar på över tio personer är olagliga och ingen skrattar åt att tuggummi är förbjudet. Religionerna är flera och tas på allvar. Du kan inte ens beställa mat på de lokala utomhusrestaurangerna, folk tittar med fasa på ditt bordsskick. Det finns sociala tabun du aldrig har hört talas om. Statussymbolerna är ett mysterium. Alla är artiga och ler när du ber om något, men så småningom upptäcker du som svensk att ingenting egentligen händer även om alla leverantörerna sade ja när du frågade.
Min poäng med detta är naturligtvis inte att vi alla ska stanna hemmavid och inte ens försöka oss på att verka utanför våra egna domäner. Tvärtom, vill jag bara påpeka vikten av att öppna våra ögon för det faktum att kultur är oändligt mycket mer än sång, dans och teater. Det är också vår tro, våra lagar, våra passioner och våra mest grundläggande värderingar, där vi verkligen av hela vårt hjärta tror att just vår version av sanningen är given av Gud, Allah, Brahma, Hunab Ku, Viracocha eller Ulf Ekman och helt enkelt inte kan variera mellan olika folk och platser.
Som turister tycker jag att vi kanske har råd att bara åka iväg och ringa receptionen om det är något vi undrar över. Men om vår önskan är att arbeta och samverka med folk från andra kulturer måste vi träna på att komma ihåg att det finns olika uppfattningar där ute om vad som är hög moral, sanning och rätt, och vad det är som är det högsta av allt att sträva efter.
Min tro är att om mer resurser än idag lades på att förstå och respektera främmande kulturer skulle mycket stå att vinna på alla områden i samhället.
av Cheryl Marie Cordeiro-Nilsson
Doktorand vid institutionen för lingvistik
Göteborgs Universitet